Som rubriken lyder, efter tonsillektomi kommer... LUNGINFLAMMATION! WTF!! Varför? Jag orkar inte med mer j*vla smärta... Jag tar det från början!
Jag opererade bort mina halsmandlar torsdagen 24/8 och mådde ganska så bra när jag fick åka hem på kvällen. Dag 1 efter operation kände jag mig hyfsat bra och bara lite ömt och ont i halsen. Dag 2 så kräktes jag en del, hade det lite jobbigare än dag 1. Svårt att äta då det var jobbigt att svälja och mycket medicin och lite mat i magen resulterade i jobbigt illamående och kräkningar. Började bli lite jobbigt att prata också under dag 2. Dag 3 började ganska bra, orkade duscha och var med på Martins kalas, dock utan tårta för min del ;-). Efter kalaset och innan vi kommit hem kom värken från helvetet och jag kunde inte prata för att det gjorde så ont. Smärtade i käkarna och kändes som smärtan steg upp till öronen. Jobbigaste var att smärtan kom vid 17:00 och det innebar 5h till nästa dos med medicin. Många tårar kom och det var inte kul... Jag visste innan att smärtan skulle bli värre efter 3-5 dagar för att sedan avklinga. Dag 4 var värre än dag 3 och varje gång jag skulle svälja mina tabletter så grät jag, det gjorde så förbaskat ont att svälja och speciellt på morgonen när munnen var helt torr. Dag 5 var värsta dagen jag varit med om, så förbannat ont, värk från helvetets djupaste dal!!!!! Kändes inte som att några tabletter hjälpte för fem öre, det var verkligen fruktansvärt och det värkte i alla tänder och kändes som öroninflammation. Den smärtan önskar jag inte ens min värsta fiende. Sedan började smärtan avklinga och efter en vecka efter operation orkade jag lite mer och var ute för första gången på flera dagar. Efter 11 dagar kunde jag börja äta mat igen, då hade det slutat svida i såren och svullnaden i munnen hade gått ner och då gick det bra att börja äta igen. Att leva på kräm, yoghurt, nyponsoppa och rostbröd i över en vecka resulterade i en viktminskning på 6kg. Bodde hemma hos mamma och pappa första veckan för jag inte ville va själv och Martin jobbade varje dag så mormor var mycket hos mig är mamma var i skolan.
Två veckor efter operation slutade jag med alla värktabletter och det kändes bra för smärtan var nästan helt borta och det var endast lite ömt i halsen. Dagen efter jag slutade med mina tabletter (fredag) så började jag känna mig sjuk, allmänt hängig. Trött, 100 i vilopuls, ont i huvudet, kändes som feber men hade inte feber, hade börjat hosta och hade en jobbig smärta i bröstet när jag hostade och gjorde djupa inandningar. Tänkte att det var för jag käkat så mycket smärtstillande och nu slutat helt med dem. Lördagen resulterade i samma mående men smärtan i bröstet började avta. I söndags mådde jag lite bättre och orkade städa och gå en liten promenad. I måndags så kände jag mig också sjuk men smärtan i bröstet var borta men min vilopuls låg fortfarande runt 100slag/minut. Började även känna lite smärta i ryggen men tänkte att det var för att jag legat ner så mycket sista tiden. Igår (tisdag) så var pulsen nere på 90slag/minut och jag tänkte att nu vänder det. Smärtan i ryggen var lite värre än dagen innan men ändå inte så farlig. Första gången på 3 veckor så cyklade jag till skolan och jag cyklade extremt långsamt, alltså 15min långsammare än jag normalt gör. Ändå var jag helt slut och matt när jag kom fram, hmm... Lite konstigt... På kvällen igår var jag hemma hos mina föräldrar i Åtvidaberg för att Martin jobbade kväll och sedan dag idag så jag var hos mammi och pappi och skulle sova över. Hade så svårt att somna för att det gjorde ont i ryggen. Det började göra ont på ena sidan, vänster sida och varje gång jag rörde på mig kändes det som en kniv i ryggen. Det högg till av smärta och jag kunde verkligen inte sova. Blev lite orolig att det var problem med ena lungan för det gjorde ont när jag hostade. Tillslut hittade jag en ställning som var OK så jag kunde somna. Sov kasst hela natten och när jag vaknade vid 09:30 på morgonen så var smärtan inte lika ond som på natten. Skönt tänkte jag och att smärtan nog snart ger med sig...
Smärtan gav inte med sig och det gjorde fruktansvärt ont att göra djupa inandningar, hostningar och att rapa. Smärtan var precis på ett ställe och jag misstänkte att det var ena lungan. Blev orolig så ringde och rådfrågade 1177 och det rekommenderade att jag skulle kontakta vårdcentralen. Gjorde det och fick en tid i eftermiddags hemma i Linköping. Snälla mamma och syster Tilda följde med och det kändes skönt, var orolig och förstod att jag antagligen skulle behöva ta blodprov och det har jag bara gjort en gång och jag tycker det är jobbigt. Besöket på vårdcentralen tog närmare tre timmar och det diskuterades propp i lungan, lunginflammation och problem med sköldköteln och tillslut kom läkaren fram till att det var lunginflammation efter många olika prover och tester. Pulsen var även väldigt hög och EKG:t visade hjärtklappning så jag ska tillbaka två gånger till vårdcentralen den här veckan för att kolla upp det igen. Visste inte ens vad hjärtklappning var innan idag :-) Skönt att jag kollade upp lunginflammationen så pass tidigt, så jag inte hade blivit ännu sämre. Nu är det antibiotika, panodil och hostmedicin ett tag så jag får bukt med den här inflammationen. Efter att ha haft ont i halsen i två veckor så såg jag verkligen fram emot att kunna börja träna igen så jag blir ledsen att drabbas av den här skiten nu också. Ont i ena lungan och det kommer ta ungefär två dagar innan antibiotikan hjälper och jag blir bättre. Jag blir så trött på att behöva vänta ytterligare 9 dagar innan jag kan få börja träna igen. JAG är trött på att ligga i soffan och se på TV... Men nu ska jag vila och vänta på att jag blir bättre så jag förhoppningsvis får börja träna så snart som möjligt igen.
Medicin för 651kr, då borde jag bli frisk direkt tycker jag! :-) // Snål student
Efter tonsillektomi kommer...
Allmänt KommenteraSom rubriken lyder, efter tonsillektomi kommer... LUNGINFLAMMATION! WTF!! Varför? Jag orkar inte med mer j*vla smärta... Jag tar det från början!
Jag opererade bort mina halsmandlar torsdagen 24/8 och mådde ganska så bra när jag fick åka hem på kvällen. Dag 1 efter operation kände jag mig hyfsat bra och bara lite ömt och ont i halsen. Dag 2 så kräktes jag en del, hade det lite jobbigare än dag 1. Svårt att äta då det var jobbigt att svälja och mycket medicin och lite mat i magen resulterade i jobbigt illamående och kräkningar. Började bli lite jobbigt att prata också under dag 2. Dag 3 började ganska bra, orkade duscha och var med på Martins kalas, dock utan tårta för min del ;-). Efter kalaset och innan vi kommit hem kom värken från helvetet och jag kunde inte prata för att det gjorde så ont. Smärtade i käkarna och kändes som smärtan steg upp till öronen. Jobbigaste var att smärtan kom vid 17:00 och det innebar 5h till nästa dos med medicin. Många tårar kom och det var inte kul... Jag visste innan att smärtan skulle bli värre efter 3-5 dagar för att sedan avklinga. Dag 4 var värre än dag 3 och varje gång jag skulle svälja mina tabletter så grät jag, det gjorde så förbaskat ont att svälja och speciellt på morgonen när munnen var helt torr. Dag 5 var värsta dagen jag varit med om, så förbannat ont, värk från helvetets djupaste dal!!!!! Kändes inte som att några tabletter hjälpte för fem öre, det var verkligen fruktansvärt och det värkte i alla tänder och kändes som öroninflammation. Den smärtan önskar jag inte ens min värsta fiende. Sedan började smärtan avklinga och efter en vecka efter operation orkade jag lite mer och var ute för första gången på flera dagar. Efter 11 dagar kunde jag börja äta mat igen, då hade det slutat svida i såren och svullnaden i munnen hade gått ner och då gick det bra att börja äta igen. Att leva på kräm, yoghurt, nyponsoppa och rostbröd i över en vecka resulterade i en viktminskning på 6kg. Bodde hemma hos mamma och pappa första veckan för jag inte ville va själv och Martin jobbade varje dag så mormor var mycket hos mig är mamma var i skolan.
Två veckor efter operation slutade jag med alla värktabletter och det kändes bra för smärtan var nästan helt borta och det var endast lite ömt i halsen. Dagen efter jag slutade med mina tabletter (fredag) så började jag känna mig sjuk, allmänt hängig. Trött, 100 i vilopuls, ont i huvudet, kändes som feber men hade inte feber, hade börjat hosta och hade en jobbig smärta i bröstet när jag hostade och gjorde djupa inandningar. Tänkte att det var för jag käkat så mycket smärtstillande och nu slutat helt med dem. Lördagen resulterade i samma mående men smärtan i bröstet började avta. I söndags mådde jag lite bättre och orkade städa och gå en liten promenad. I måndags så kände jag mig också sjuk men smärtan i bröstet var borta men min vilopuls låg fortfarande runt 100slag/minut. Började även känna lite smärta i ryggen men tänkte att det var för att jag legat ner så mycket sista tiden. Igår (tisdag) så var pulsen nere på 90slag/minut och jag tänkte att nu vänder det. Smärtan i ryggen var lite värre än dagen innan men ändå inte så farlig. Första gången på 3 veckor så cyklade jag till skolan och jag cyklade extremt långsamt, alltså 15min långsammare än jag normalt gör. Ändå var jag helt slut och matt när jag kom fram, hmm... Lite konstigt... På kvällen igår var jag hemma hos mina föräldrar i Åtvidaberg för att Martin jobbade kväll och sedan dag idag så jag var hos mammi och pappi och skulle sova över. Hade så svårt att somna för att det gjorde ont i ryggen. Det började göra ont på ena sidan, vänster sida och varje gång jag rörde på mig kändes det som en kniv i ryggen. Det högg till av smärta och jag kunde verkligen inte sova. Blev lite orolig att det var problem med ena lungan för det gjorde ont när jag hostade. Tillslut hittade jag en ställning som var OK så jag kunde somna. Sov kasst hela natten och när jag vaknade vid 09:30 på morgonen så var smärtan inte lika ond som på natten. Skönt tänkte jag och att smärtan nog snart ger med sig...
Smärtan gav inte med sig och det gjorde fruktansvärt ont att göra djupa inandningar, hostningar och att rapa. Smärtan var precis på ett ställe och jag misstänkte att det var ena lungan. Blev orolig så ringde och rådfrågade 1177 och det rekommenderade att jag skulle kontakta vårdcentralen. Gjorde det och fick en tid i eftermiddags hemma i Linköping. Snälla mamma och syster Tilda följde med och det kändes skönt, var orolig och förstod att jag antagligen skulle behöva ta blodprov och det har jag bara gjort en gång och jag tycker det är jobbigt. Besöket på vårdcentralen tog närmare tre timmar och det diskuterades propp i lungan, lunginflammation och problem med sköldköteln och tillslut kom läkaren fram till att det var lunginflammation efter många olika prover och tester. Pulsen var även väldigt hög och EKG:t visade hjärtklappning så jag ska tillbaka två gånger till vårdcentralen den här veckan för att kolla upp det igen. Visste inte ens vad hjärtklappning var innan idag :-) Skönt att jag kollade upp lunginflammationen så pass tidigt, så jag inte hade blivit ännu sämre. Nu är det antibiotika, panodil och hostmedicin ett tag så jag får bukt med den här inflammationen. Efter att ha haft ont i halsen i två veckor så såg jag verkligen fram emot att kunna börja träna igen så jag blir ledsen att drabbas av den här skiten nu också. Ont i ena lungan och det kommer ta ungefär två dagar innan antibiotikan hjälper och jag blir bättre. Jag blir så trött på att behöva vänta ytterligare 9 dagar innan jag kan få börja träna igen. JAG är trött på att ligga i soffan och se på TV... Men nu ska jag vila och vänta på att jag blir bättre så jag förhoppningsvis får börja träna så snart som möjligt igen.
Medicin för 651kr, då borde jag bli frisk direkt tycker jag! :-) // Snål student